Som jag skrev i förra inlägget, så blev vernissagen succé !
Innan allt folk kom så var journalisten Johanna Spogardh från Sydöstran och Fotografen Franz Feldmanis på plats.
Och som ett resultat av detta så kom det ett fint reportage i tidningen på måndagen.
Mycket fint, både bild och text ! Tack Sydöstran för ert engagemang.

Nu efteråt så frågar en del lite chockat:
– ” mår du bra Linda? ”
– ” Att du som är så glad och positiv kan ha ett sådant mörkt inre ?”

Då kan jag lugna er med att säga, ja, jag mår ganska bra för det mesta.
Men jag har också många tunga minnen och mycket saknad inom mig.
Det räcker med att nämna, att det har varit mycket ”död” i vår familj, som har tagit hårt på mig, då jag ÄR en känslig person.
Målningen fungerar lite som terapi för mig kan man säga.
Ah, det finns många faktorer till att tavlorna ser ut som de gör, men det behöver vi inte gå in på nu.

Jag tror faktiskt att varenda människa är lite mörk i något hörn, bara att man inte vill erkänna det.
Många känner nog pressen till att se och vara stark för sin omgivning. 

Kusin och jag i tidningen med vår konst.